”De kanske säger förlåt om 50 år”

Ingrepp i befintliga utemiljöer, som förtätning ofta innebär, påverkar ofta de boende i området. Flera värdefulla kvaliteter som ofta finns i utemiljöer planerade under 1960- och 70-talen, som öppna ytor och trafikseparering, saknas i förtätade områden.

Vikten av bostadsnära grönska, särskilt i städer, kan inte överdrivas. Det finns en uppsjö av studier om hur bra vi mår av naturkontakt och hur viktiga grönytor är för att främja en god social miljö för barn, unga, vuxna och äldre. Dessutom behöver vi grönska i städer bland annat för att minska effekten av värmeöar, hantera dagvatten och främja biologisk mångfald.

Under våren 2022 skickade en kollega och jag ut en enkät till alla som bor i stadsdelarna Kvarngärdet och Kapellgärdet i Uppsala. Områdena valdes ut för att de bär spår av välfärdserans planering från 1960- och 70-talen, samtidigt som vissa delar har eller kommer förtätas. Vi ville undersöka hur de boendes upplevelser och användning av utemiljön såg ut kopplat till både välfärdslandskap och förtätade landskap. Knappt 600 boende svarade, vilket gav oss en mängd värdefulla svar, både i form av flervalssvar och fritextsvar.

Det är ofta de gröna öppna ytorna som bebyggs när välfärdslandskap förtätas. Exempel på den starka kontrasten mellan utemiljön innan och under en förtätningsprocess syns på Kapellgärdet kring Väktargatan i Uppsala, där öppna ytor nu har förtätats. Denna stora förändring som sker inpå knuten vid äldre bostadshus ger upphov till många känslor hos de som har bott, och som fortsätter bor på platsen. Men även de som flyttat in i de nya bostadshusen påverkas mycket av hur utemiljön är utformad.  

Samma plats innan och i slutet av förtätningsprocessen. Notera tvåvåningshusen i mitten av bilden som står oförändrade
(Google Street View 2011 ovan respektive 2019 nedan).

Många av de boende i de nyare bostadshusen i förtätade delar beskrev ett missnöje över hur tätt området byggts: ”Vi saknar helt innergård eller liknande i närheten av vår bostad. [Den] saknar i princip helt och hållet gröna inslag”. Andra vittnade om hur solen inte når ned till marken, att ljud ekar på innergården, att det börjar kännas riktigt trångt och att biltrafiken i och omkring området skapar otrygghet. Det finns enligt många en brist på gröna ytor och kvaliteter som grönska kan ge, i de förtätade delarna: ”De som planerar nya bostadsområden verkar inte ha förmåga att ta till sig aktuell forskning om utemiljöns betydelse för barn och vuxna. (Jag är lyckligt lottad som kan åka till min sommarstuga)”.

De delar av området som inte har förtätats uppskattas mycket för sina gröna öppna ytor och att biltrafiken ofta är separerad från eller begränsad i bostadsområdena. Trivseln i närområdet är högre och utemiljöerna används mer för sociala aktiviteter samt till återhämtning och naturkontakt, än utemiljöerna i delar som är förtätade. En boende skrev: ”Öppna grönytor är verkligen värdefulla. Det känns väldigt viktigt att de inte byggs bort när Uppsala förtätas”.

Exempel på innergård i Kapellgärdet, vid Väktargatan. Bakom de äldre tvåvåningshusen sticker ny bebyggelse upp, som byggts på öppna grönytor och parkeringsytor mellan bostadsgårdarna och den vältrafikerade Råbyvägen. Foto: Emma Herbert.

En annan enkätundersökning om den bostadsnära utemiljön utfördes i höstas på uppdrag av Arkitektur- och designcentrum (ArkDes), med flera tusen deltagare lyftes parker och grönska samt trygghet som de viktigaste aspekterna i den bostadsnära utemiljön (ArkDes, 2022, s. 31-32). Det är aspekter som i flera fall anses saknas i de förtätade delarna av Kvarn- och Kapellgärdet.

När vi har jobbat med enkätsvaren har jag drabbats av den sorg och oro som uttryckts av de som bor på en plats där grönytor ersätts med bostadshus eller asfalt. Favoritplatser försvinner, välmående fruktträd tas ned, en uteplats som haft sol i alla år skuggas av en hög, mörk byggnad. Samtidigt som stadsdelen redan upplevs trång på sina håll, planeras ytterligare förtätning av de grönytor som finns kvar, ytor som beskrivs som oaser eller gröna lungor i den hektiska stadsmiljön.En boende vädjade: ”Var snäll och inte ta bort fler grönområden, de behövs”.

Exempel från Kapellgärdet på ny bebyggelse vid Väktargatan. Detta är samma bostadshus som stack upp bakom den äldre bebyggelsen, på den föregående bilden. Foto: Emma Herbert.

Den värdefulla struktur som skapades i området under 1960- och 70-talen, med generösa, öppna, gröna och ofta bilfria ytor, håller på att ersättas med en ny. Det är klart, vi har också helt andra förutsättningar, utmaningar och behov idag än för 70 år sedan. Men som ofta är fallet när vi jobbar med olika åtgärder för hållbar stadsutveckling, är det viktigt att se upp för lösningar som skapar nya problem. Förtätning kan fungera väl på vissa platser, exempelvis områden där det tidigare varit industriverksamhet. Men den bör ske med mycket större hänsyn till de befintliga utemiljöer som finns och uppskattas, än vad som ges idag. Dessa utemiljöer är desto viktigare när vi rör oss mot ett varmare, stormigare och regnigare klimat, tillsammans med de många ökande sociala utmaningar som hör till.

Denna text slutar där den började, med ett citat från en boende i ett av de förtätade delarna av Kvarn- och Kapellgärdet: Uppsala kommun inser tyvärr inte värdet av stadsplanering från 60-talet. De kanske säger förlåt om 50 år.

Vill du läsa mer? Den nya rapporten Förtätning av välfärdslandskap – En enkätstudie om upplevelse och användning av bostadsnära utemiljöer av mig, Märit Jansson och Emma Herbert finns att ladda ned i sin helhet på: https://publications.slu.se/?file=publ/show&id=119973

Resultat från rapporten och andra studier om förtätningens effekter på barns rekreation och mobilitet finns också i ett Gröna Fakta i tidningen Utemiljö: Jansson, M., Schneider, J. & Sunding, A. (2023). Förtätningens effekter för boende. Gröna fakta i Tidningen Utemiljö #2.

ArkDes rapport Ett samhälle som håller ihop finns att läsa här: https://arkdes.se/wp-content/uploads/2023/03/ArkDes_Rapport_Ett-samhalle-som-haller-ihop_Politik-for-gestaltad-livsmiljo_2022_Digital.pdf

Julia Schneider är forskningsassistent vid institutionen för landskapsarkitektur, planering och förvaltning (LAPF) och har avlagt en mastersexamen i Hållbar stadsutveckling vid SLU.