There is plenty to learn from our neighboring countries on welfare landscapes. There are clear historical parallels, but […]
In this presentation Mattias Qviström discusses the role of urban forests for recreational planning in Sweden in the […]
As a researcher of recreational landscapes, I often find myself standing in front of various recreational amenities and […]
När städer förtätas innebär det inte sällan att utemiljöer minskar i yta, men också att de fragmenteras. Det […]
After being postponed for a full year, the European Council of Landscape Architecture Schools (ECLAS) conference slated for […]
Den som läser Uppsala Nya Tidning möts av en strid ström av debattartiklar som ifrågasätter stadens förtätning av […]
A report from a visit to a recent exhibition where the artist Leif Engström displays paintings that captures the suggestive and everyday landscape of the modernist era, a landscape that goes beyond current calls for separation between the private and the public.
säger Åsa när vi promenerar runt Tumba Skogen. Skogen som ska delvist bort när de ska bygga 500-700 nya bostäder. Den skog där hon går sina dagliga promenader. För att må bra. Framförallt nu, när hon jobbar hemifrån. Däremot undviker hon detta ibland, för det gör henne ledsen och besviken. Besviken over processen, processen som för någon utifrån skulle låta inkluderande, men hon var med, och hon känner sig lurad. Hon tappade tillit. Hon känner att en annan agenda låg i bakgrunden. Något hon inte vet.
Som forskare hämtar man in kunskap från en mängd källor som spänner över tid, rum och akademiska disciplinera. Men det som gör starkast intryck finns ibland i ens egen vardag. Johan Pries, postdoktor vid Lunds universitet och aktiv i projektet Välfärdens landskap och den täta staden vid SLU Ultuna, reflekterar över hur förtätning påverkar det miljonprogramsområde i norra Lund han själv bott i sedan snart tjugo år.
Välfärdens landskap är påfallande osynligt. De utemiljöer som hjälper oss att må bra, platser för lek, rekreation, träffa folk eller bara koppla av, är så vardagliga att vi ofta tar dem för givet. Ännu svårare att få syn på är hur hela stadsdelar och städer har planerats utifrån idéer om rättvis tillgång till välfärdens infrastrukturer så som grönområden, anläggningar för idrott och fritid, osv. Och hur får vi syn på allt det arbete som görs, av frivilliga organisationer och av kommunen, för att välkomna och öppna upp dessa områden och infrastrukturer för en bred allmänhet? Allt detta är del av Välfärdens landskap.