Från mitt vardagsrumsfönster har jag utsikt över en idrottsplats. Det är en helt vanlig idrottsplats: en elvamannaplan i […]
Utemiljöer
Vi[i] befinner oss i Ljubljana för den årliga konferensen i landskapsarkitektur (ECLAS), men också för att vidga vår […]
I löparspåret blir jag omsprungen av en kvinna som låtit sig programmeras av en löparapp. Hon spurtar förbi, […]
What means of creating knowledge about space are associated with densification as urban renewal? Which planning epistemologies can […]
En felöversättning på en konsthall avslöjade att kunskapen om vår närliggande svenska lekplatshistoria redan tycks ha bleknat. Vi […]
Jag växte upp i ett egnahemsområde med stora trädgårdar och naturen runt hörnet. Nu bor jag i ett […]
There is plenty to learn from our neighboring countries on welfare landscapes. There are clear historical parallels, but […]
As a researcher of recreational landscapes, I often find myself standing in front of various recreational amenities and […]
Välfärdens landskap är påfallande osynligt. De utemiljöer som hjälper oss att må bra, platser för lek, rekreation, träffa folk eller bara koppla av, är så vardagliga att vi ofta tar dem för givet. Ännu svårare att få syn på är hur hela stadsdelar och städer har planerats utifrån idéer om rättvis tillgång till välfärdens infrastrukturer så som grönområden, anläggningar för idrott och fritid, osv. Och hur får vi syn på allt det arbete som görs, av frivilliga organisationer och av kommunen, för att välkomna och öppna upp dessa områden och infrastrukturer för en bred allmänhet? Allt detta är del av Välfärdens landskap.