Kanske kan planeringen för den täta staden ses som ett spel mellan stadens olika aktörer där själva spelplanen, landskapet, alltför ofta glöms bort. I och med att välfärdslandskapets (ofta vardagliga och oansenliga) platser och värden försvinner så förlorar många av de som bor i områdena ifråga spelet. ”Spelet” är i det fallet förstås bara en metafor för en ofta svåröverblickbar planeringsprocess.
Men det finns också spel som används i planeringen. Syftet varierar, liksom upplägget. Det kan vara ett sätt att samla in information, ett sätt att få aktörer att mötas (och kanske till och med hitta en gemensam lösning), eller ett redskap för att få olika aktörer att förstå planeringens grunder. Jag har vid flera tillfällen använt ett sådant spel, och också utvecklat det för svenska förhållanden: Participology. I sin ursprungliga variant handlade spelet om konflikterna mellan en expanderande stad och dess omland. Det bidrog på ett lekfullt sätt till att öka förståelsen för hur svårlösta konflikterna är. Jag tror att det kan vara en mycket värdefull insikt för många aktörer, just i infekterade konflikter som den om jordbruksmarkens bevarande och städernas tillväxt, där debatten alltför ofta är polariserad och enögd. Och med de erfarenheterna ville jag förstås också gå vidare och skapa ett Spel om Välfärdens Landskap.
Men hur? Det är en fråga som vi återkommit till i projektgruppen oräkneliga gånger. Hur ska spelet se ut? Vem är det som ska spela det? Och, undrade mina kollegor: varför? Varje gång jag kommit tillbaks till projektgruppen om spelet har frågetecknen hopat sig, och mina annars välvilliga medarbetare har skruvat på sig…
Jag har dröjt med att räta ut frågetecknen, med ursäkten att så mycket annat har kommit i vägen. Jag har bjudits in att föreläsa om Välfärdens landskap, skriva populärvetenskapliga artiklar på temat, debattera och till och med diskutera detta bortglömda landskap ute i fält med kommunala tjänstepersoner. Jag har varit för upptagen med att nå ut för att utveckla det där spelet med vars hjälp vi skulle nå ut. Historien om Välfärdens landskap är tydligen tillräckligt fascinerande för att nå en vid allmänhet utan ett spel. Så ser det nog ut i många forskningsprojekt: vissa moment (som brukar vara svåra) rullar nästan på av sig själva medan det går troll i andra studier trots att det fanns en så bra och tydlig plan.
Så varför körde utvecklingen av Spelet om Välfärdens landskap fast? Efter år av försök börjar jag se konturerna till ett svar. Det finns nämligen en avgörande skillnad mellan planeringen för stadsnära landskap och hanteringen av arvet från välfärdsplaneringen. Syftet med Participology var att komma förbi de fastlåsta positionerna mellan olika aktörer – inte att förklara värdet av att till exempel bevara jordbruksmarken. Värdena i sig ansågs vara kända, men de olika aktörerna kunde inte enas om en gemensam lösning. I dagens förtätningar av Välfärdens landskap är det däremot just landskapets värden som omtolkas, förbises eller förminskas. Därmed står vi inför andra utmaningar: att förklara de värden som alltför sällan syns i dagens planering, att lyfta fram de alltför vardagliga platserna, och därmed vara språkrör för aktörer som mycket sällan hörs i planeringsdebatten (till exempel barn och unga).
Så vi skrotade idén om ett spel, och därmed kunde vi släppa loss kreativiteten. Jack Richold och jag började skissa på andra idéer på hur värdet hos Välfärdens landskap kan uppmärksammas. Det resulterade i en lista med frågor med vars hjälp de där undflyende eller vaga värdena hos stadens grönområden kan lyftas fram. Vi ställde frågor som: Var kan du bygga en koja? Var kan någon med kryckor njuta av solen, och vad hör och ser hon där? Var kan en femåring lära sig att cykla? Och så vidare. Frågorna ska ses som en hjälp på traven för en kritisk läsning av ett förtätningsprojekt, utifrån de boendes vardagspussel och deras behov av utemiljön. Alla 24 frågor behöver förstås inte besvaras för att kunna analysera planen. Kanske kan man välja frågor med hjälp av en tärning? Och skulle man trots allt kunna se planförslaget som en spelplan? Jacks och mitt faktablad med vårt lekfulla analysverktyg finns nu att ladda ner via Epsilon. Vi tror och hoppas att batteriet med frågor i sig ska vara användbart. Men min förhoppning är också att någon ska ta idén ett steg vidare, slipa vidare på frågorna och upplägget, och därmed utveckla ett Spel om Välfärdens landskap.
Jag är professor i landskapsarkitektur och projektledare för Välfärdens landskap. Min forskning berör främst samspelet mellan den fysiska planeringen och vardagens landskap.