säger Åsa när vi promenerar runt Tumba Skogen. Skogen som ska delvist bort när de ska bygga 500-700 nya bostäder. Den skog där hon går sina dagliga promenader. För att må bra. Framförallt nu, när hon jobbar hemifrån. Däremot undviker hon detta ibland, för det gör henne ledsen och besviken. Besviken over processen, processen som för någon utifrån skulle låta inkluderande, men hon var med, och hon känner sig lurad. Hon tappade tillit. Hon känner att en annan agenda låg i bakgrunden. Något hon inte vet.

Välfärdens landskap är påfallande osynligt. De utemiljöer som hjälper oss att må bra, platser för lek, rekreation, träffa folk eller bara koppla av, är så vardagliga att vi ofta tar dem för givet. Ännu svårare att få syn på är hur hela stadsdelar och städer har planerats utifrån idéer om rättvis tillgång till välfärdens infrastrukturer så som grönområden, anläggningar för idrott och fritid, osv. Och hur får vi syn på allt det arbete som görs, av frivilliga organisationer och av kommunen, för att välkomna och öppna upp dessa områden och infrastrukturer för en bred allmänhet? Allt detta är del av Välfärdens landskap.