Vi[i] befinner oss i Ljubljana för den årliga konferensen i landskapsarkitektur (ECLAS), men också för att vidga vår […]
Författare: Mattias Qvistrom
Vardagsnaturen spelade en central roll i samhällsbygget under 1970-talet. Det resulterade i ett Välfärdens landskap som ofta är […]
I löparspåret blir jag omsprungen av en kvinna som låtit sig programmeras av en löparapp. Hon spurtar förbi, […]
Jag växte upp i ett egnahemsområde med stora trädgårdar och naturen runt hörnet. Nu bor jag i ett […]
Det är något som är fel i dagens debatt om socialt hållbara städer och stadsutveckling. Kanske kan studier […]
In this presentation Mattias Qviström discusses the role of urban forests for recreational planning in Sweden in the […]
Den som läser Uppsala Nya Tidning möts av en strid ström av debattartiklar som ifrågasätter stadens förtätning av […]
Välfärdens landskap är påfallande osynligt. De utemiljöer som hjälper oss att må bra, platser för lek, rekreation, träffa folk eller bara koppla av, är så vardagliga att vi ofta tar dem för givet. Ännu svårare att få syn på är hur hela stadsdelar och städer har planerats utifrån idéer om rättvis tillgång till välfärdens infrastrukturer så som grönområden, anläggningar för idrott och fritid, osv. Och hur får vi syn på allt det arbete som görs, av frivilliga organisationer och av kommunen, för att välkomna och öppna upp dessa områden och infrastrukturer för en bred allmänhet? Allt detta är del av Välfärdens landskap.